Idag köpte jag min första Bowieplatta
Jag har levt med Bowiemusiken i hela mitt liv, han var min Pappas allra största idol. Idag köpte jag min allra första LP, en Bowie såklart och naturligtvis hans senaste och sista kritikerrosade platta. Jag åkte till Bengans för att på någotvis få uppleva dendär känslan som nästintill inte existerar längre, ni vet dendär känslan av att med spänning få gå och köpa en ny platta. Jag var själv inte med på den tiden när man gick och köpte vinyler, men jag var med på den tiden, man med spänning sprang till skivaffären och köpte senaste plattan av favoritartisten...på cd. Jag tycker att det är någon slags likhet med att vara nykär och höra och köpa sin idols nya album, något slags pirr lixom.
Min Pappa vårdadee sina vinyler som små bebisar, och jag känner precis samma sak för min "förstköpta". Jag vet inte ens om jag vågar, eller ens vill öppna den. Men jag borde plocka ut den ur den fantastiska konvolutet och spela den i alla fall en gång. Spotify i all ära, men det finns inget som slår att lyssna på musik på riktigt. OFFLINE och ANALOGT!
Jag tror att min Pappa sitter där uppe just nu och småler av känslan att jag adderade något idag till hans Bowie-samling idag. Det glädjer mig att veta att han inte längre är ensam där uppe, han har nog fullt upp med att snacka musik med både Bowie, Lennon, Mercury och Kubain.
/S